En dag som jag

Som sagt så närmar sig vår flytt med stormsteg. Efter att ha varit 20 dagar kvar när jag laddade ner min nedräknings-app slår siffran nu vid midatt om till 3 dagar kvar. Men flytten innebär så mycket mer för oss än bara ett byte av en bostad. 

 

I samband med denna flytt så flyttar vi ifrån allt som vi under ett antal år har identifierat oss med. Vi upphör att vara studenter och ska för första gången ut och bli skattebetalande heltidsarbetare med månadslön, semesterdagar och eget ansvar. Vi kommer de närmaste 40 åren stiga upp innan klockan slagit 6. Detta vuxenlivsåtagande kräver förpliktelser som vi tidigare har varit förskonade från, även om andra krav nu också upphör. Men denna ingång i arbetarklassen innebär också en frihet som vi aldrig någonsin upplevt tidigare. Det innebär en ekonomisk frihet som möjliggör investeringar, fondsparande och trygghet. Att få möjlighet att arbeta upp ett kapital som sträcker sig större än det man lyckats spara ihop efter två månaders sommarjobb och sedan evigt snålande. 

 

Ja, arbetslivet innebär skyldigheter och friheter men framför allt så innebär det att vi behöver identifiera oss själva på nytt. Jag har varit en student i hela mitt vuxna liv. Jag flyttade hemifrån som femtonåring och började läsa och har därefter endast haft kortare uppehåll präglat av timvikariat och ungdomlig slapphet. Jag känner inte till världen som heter femdagarsveckor eller åttatimmarsdagar. Jag är helt obekant med att få en månadslön och jag ställer mig ovetande till de krav och förväntingar som kommer att läggas på mina skuldror. Jag är en student och det är jag bra på. Jag kan läsa och jag är smart. Studiesmart. Är jag arbetssmart? Har jag arbetsmoral och hur klarar jag av den press och stress jag kommer att ställas inför på ett arbete? Jo, visst har jag arbetat men att komma in som en vikarie en dag i veckan och ställas inför lite stress kan väl knappast jämföras med att arbeta varje dag, varje vecka och dag ut och dag in ställas inför dessa påfrestningar? Hur kommer jag reagera? I mitt huvud har jag en klar bild av hur jag vill och önskar att det ska se ut och hur jag hoppas att jag ska kunna hantera diverse svårigheter men jag vet inte. Jag känner inte den delen av mig ännu. 

 

Dock ska jag vara tacksam. Jag flyttar från Karlstad och det studentliv som jag byggt upp här och tillbaka till Uddevalla. Jag får fortsätta att bygga upp ett liv i min hemort nära havet som jag älskar och min familj som jag älskar ännu mer. Jag kommer kunna åka och hälsa på min mamma, pappa och mina syskon över en dag. Henke däremot flyttar återigen ifrån sin hemort till någonting nytt och okänt. Första gången flyttade han ifrån Örebro till Karlstad för att starta ett helt nytt liv här. Nu har han bott här i närmare 10 år och kommer nu att återigen få ryckas upp med rötterna och bygga upp ett liv igen endast av den simpla anledningen att jag önskade det. Så många gånger har jag frågat honom och förhört mig om att det verkligen är det han vill. Han säger bara att han älskar min familj och vill bo närmare dem och att han älskar mig och vill bo där jag vill bo. Han säger att han inte vill bo i Karlstad och jag hoppas verkligen detta stämmer. Jag hoppas att det ska bli bra för oss!