En dag som jag

Ja här går det okej!  Vi är fortfarande kvar hos våra vänner i ett tappert försök till att introducera Svante. Precis som när vi hämtade honom verkar inte bostaden ha någon betydelse. Han har luktat och undersökt och verkar hitills väldigt tillfreds med bostaden. Det är väntat.  Däremot så är shiro, mina vänners 40 kilo stora schäferhane på snart 2 år, oerhört skrämmande men ändå spännande. Svante visar en skräckblandad förtjusning för den 20 gånger så stora varelsen och fräser till om han kommer för nära. Dock så har shiro,  som är världens snällaste, inte visat några hotfulla tendenser och de har lyckats lukta på varandra ett par gånger. Det har dock inte blivit mycket sömn inatt för att hålla koll på dem bägge, men natten har gått förvånansvärt bra om man bortser från att Svante somnat minimalt. Då han heller inte vågat sig till lådan tidigare så fick jag inatt stänga in shiro en stund i sovrummet för att bära Svante till lådan och tvinga honom att kissa. Han hade ju faktiskt inte kissat sedan innan vi åkte.  Men han har både ätit och druckit vilket är ett bra tecken. Jag tror att det kommer ta ett par dagar men tillslut så kommer Svante att acceptera shiro.