13:50:58
Nerver
Det känns som om vi håller på att flyttar! Nä, inte riktigt men nästan. Vi har nu packat ner nästan alla Svantes saker och halva våra garderober och badrum. Katträdet, som är ganska stort, har vi plockat isär i fyra delar och vikt ihop så gott det går för att få in det i bilen. Det som står kvar är kattlådan som ska tömmas och rengöras och mat- och vattenskålarna som ska tömmas och packas. Detta kommer ju att göras i absolut sista stund för att han ska ha möjlighet att både äta, dricka och kissa innan vi åker. kl. 16 kommer vi att lämna Karlstad för resan mot Uddevalla. Vi hoppas att Svante ska hålla sig lugn, vilket jag tror att han kommer för han racear rejält nu. Det är ju som att upptäcka saker på nytt när det ligger i en annorlunda form på golvet, på ett annat ställe, eller om det ligger en konstigt filt i eller någonting dylikt. Det krävs inte mycket för att intresset åter skall väckas. Till exempel så är huset på klösträdet mycket roligare nu när det ligger på golvet än när det sitter på trädet!
Men annars är allting packat numera. Pass, biljetter, visum och mobilladdare. Saker som är viktigast att komma ihåg. Jag har gått igenom packningen massor med gånger och ska göra det ytterligare en gång imorgon när jag packar om väskan. Då ska jag försöka övertala mamma och Jasmine att hjälpa mig också så jag verkligen fått med allting eller om det är någonting jag skall komplettera med med hjälp av min moders garderob. Som tur är har vi väldigt lika smak och storlek! Svantes grejer är nedpackade, men skulle det vara så att någonting är glömt så går det ju att komplettera med för Helena och Magnus här i Sverige. De kommer få en slant för oförutsedda utgifter! Vi har ju packat ner en 6.8 kilos säck med mat, två lådor kattsand och 20 godissticks så det borde räcka! Jag kan inte komma med någonting annat som måste packas!
Ändå sitter jag här nu och känner att det är för lugnt. Allting är ju färdigt och vi skall snart ställa oss och laga en ceasarsallad innan vi åker för att få någonting i magen. Det har haglat och jag är orolig för vädret på lördag morgon så att det inte hindrar flyget från att lyfta. På nedvägen har vi inte jättegott om tid vid mellanlandningarna, tre och en halv timme i Berlin men bara 1 timme och 15 minuter i Abu Dhabi. Det innebär att vi är i stort behov av att flyget är i tid. Ja, nerverna är ju som de är, förväntansfulla och nervösa. Nu ska jag gå och hämta ur min katt ur en påse i sovummet! Jag hör hur det prasslar och leks!