16:01:42
Jobbig om kvällarna
Jag börjar se ett mönster! Svante är världens underbaraste katt egentligen. Han är busig, gosig och lätthanterlig på dagarna. Det gör inte så mycket att han röjer på dagarna då jag vet att han förmodligen kommer att sluta med det när han blir lite äldre. Kattungar är ju i sötaste stadiet men de är allt bra mycket mer behagliga som vuxna. Nattetid, när vi båda sover, är han också som en liten ängel. Ingen av oss märker av honom och nu har han till och med börjat sova tills vi vaknar, utan att röja kl. 06.30. Men det finns en tid på dygnet då han är helt odräglig, då man nästan ångrar att man köpte katt. Det är på kvällen när man skall lägga sig. Värst är det om jag och Henke lägger oss olika tider, då Svante inte kan få ro för natten om inte båda sover. Då ser det ungefär ut såhär:
Jag går och lägger mig och tittar på tv någon timme i sängen innan det är dags att sova. Under denna timmen hinner han att röja lite och leka. Oftast har vi suttit i soffan ett slag och gosat och kanske fortsätter goset även framför tvn i sovrummet. Sedan är det dags att sova och då passar Svante på att busa lite extra, på ställen och med saker han vet att han inte får. Vi har två sängbordslampor med nedhängande kristaller som är väldigt roliga att leka med, vi har en spegen som är väldigt rolig att vara bakom men som vi inte uppskattar då den kan ramla och skada honom. Vi har gardiner i sovrummet som är roliga att leka bakom, men som sitter väldigt dåligt i väggen och skulle kunna låssa från sina fästen när som helst. Vi har även en byrå med en tv på. Själva byrån gör det mig inget att han är uppe på, men på denna byrå står en prydnadsbåt som vi köpte på vår första resa ihop, till kroatien förra året. Den är ju rätt värdefull för oss, men ack så rolig med alla snören och segel! Allt detta skall förståss undersökas och lekas med lagom till jag skall sova. När jag sedan slänger ut honom ur sovummet och Henke lite senare skall gå och lägga sig, så blir det samma visa igen.
Jag vet inte riktigt vad vi skall göra. Jag har föreslagit att vi skall ställa bort det som vi är rädda om men vissa saker går ju inte att ställa bort, tex. gardinerna. Sedan vill vi ju inte offra allt i lägenheten för honom, utan lära honom var han får vara och inte!
Nu har vi alltså bestämt oss för att ändå ta fram vattensprutan... Jag sa i början att jag inte ville använda den då det känns som en bestraffning och riskerar att göra honom rädd för vatten. Nu, en vecka in i leken, inser jag dock att det kanske är enda sättet att få honom att förstå och koppla de sakerna med någonting negativt. Det finns blandade åsikter om detta, men det känns som rätt beslut. Vi kommer sedan också att säga NEJ när vi använder den och tillslut kanske det räcker med att säga nej.