12:08:02
Beroende eller bara sug?
Igår var jag och min sambo på ICA då vi fått i uppgift att köpa med oss lösgodis till hans storasyster som är inlagd på sjukhus. Vi stod där vid godishyllan och min sambo gick och plockade godis samtidigt som jag tittade på. Det var då jag kände det, hur det började vattnas i munnen, min puls ökade och jag kunde inte längre styra över mina tankar.
"Bara en gång till", "En gång till gör ju ingenting", "Jag måste bara få ha en fet godispåse i soffan en gång till i mitt liv, det klarar jag", "Andra fixar det ju"...
Detta är bara en bråkdel av de meningar som snurrade i min huvud när jag stod där och i skrivande stund känner jag igen hur det vattnas i munnen på mig av bara tanken. Men jag lät bli. Hade jag inte haft min sambo där som vittne, om jag hade köpt godis så hade jag kanske fallit dit. Känslan var så stark, så övermäktig, att det var så svårt att vara logisk och inse att det inte bara kommer att bli en gång.
Jag läser till ett yrke där missbruk är en av våra fokusgrupper, jag skriver en uppsats om spelmissbruk och om vad som ligger bakom ett missbruk. Jag kan en hel del om missbruk och beroende. Men räknas detta till ett missbruk eller handlar det bara om ett sug? Är man så jäkla beroende av socker eller handlar det om någonting psykiskt och en vana, ett sug? När jag läser om missbruk och beroende, som för övrigt är två skilda saker, så inser jag att gränsen är hårfin. Jag har träffat alkoholmissbrukare och för mig har det alltid varit ganska lätt att urskilja på andra när alkoholen tar över ens liv och blir ett missbruk snarare än en hög konsumtion. Men när det kommer till socker så är gränserna inte lika tydliga. Det finns heller ingen hjälp att få från offentliga verksamheter. Om jag återigen drar kopplingar till alkoholmissbruket: Om jag äter godis så påverkas ingen direkt, jag blir inte berusad och även om jag äter godis varje dag efter det så är följderna mer långsiktiga än kortsiktiga som med alkohol. Om jag dricker alkohol får jag ofta en personlighetsförändring, jag kan inte sköta mitt arbete och det påverkar min familj. Innebär det då att socker är mindre skadligt för mig och min omgivning än alkohol? Det är svårt att säga och jag har inget svar. Däremot så blev jag aningen rädd för mig själv och kunde igår relatera till det sug som även alkoholberoende måste känna. De ursäkter som snurrade i huvudet om bara en gång till. Det får mig att inse vilket grepp socker har över mig, min närhet och vårt samhälle och vet ni vad? Den insikten är skrämmande!