idag. idag hände det. det som jag väntat på så länge, milstolpen. idag ställde jag mig på vågen och den visade 68,9. jag vågade inte tro det. jag ställde mig igen. 68,9. idag mina vänner så väger jag för första gången sedan gymnasiet under 70 kilo. idag har jag bevisat att min kropp har gått ner mer på lchf och en ytte pytte bit av träning än när jag räknade kalorier och tränade som ett djur. då klarade jag ner till 70,5. sedan gick det inte längre och jag gav upp. kroppsmåtten för den perioden har jag tyvärr inte kvar. men jag har inte bara bevisat att lchf fungerar lika bra som att räkna kalorier och träna i syfte att minska i vikt. jag har även bevisat att kortändringen fungerat bättre av en simpel anledning. det är så lätt!! att träna och räkna kalorier var jobbigt, det var jobbigt att träna och det var definitivt jobbigt att räkna och väga precis allt du stoppade i dig. du var ständigt hungrig och tillslut gick det ju inte mer. då gav man upp. med lchf har jag ätit mer eller mindre liberalt och jag har gjort ett eller två snedsteg, mer eller mindre allvarliga. men jag har också fått äta gott till middag, jag har kunnat äta mig mätt och jag har kunnat få en hälsosam relation till mat. ändå är jag ännu inte där jag önskar och kommer kanske aldrig att komma dit. viktmässigt har jag 8,9 kilo kvar till min målvikt, men det är inte bara ur viktsynpunkt jag har ställt mål. idag drömde jag att jag var ensam hemma och tog därför fram en stor godispåse; bara en gång! så tänkte jag. och jag åt och och åt och jag kunde inte sluta. sedan åt jag pommes. jag såg återigen efter den filosofi jag en gång gjorde; om ingen ser det jag äter, så räknas det inte. kanske drömmen var ett sätt att få mig att reflektera över de oerhört syndiga tankar som rört sig senaste tiden. reflektera över vad jag skulle göra, och f framförallr jag skulle må om jag gjorde det drömmer om att göra.
Kommentera inlägget här: