idag skrev lchf ingenjören ett inlägg om att inte väga sig som jag kände att jag ville kommentera. inte inlägget i sig om att hon inte väger sig. jag tycker det är så starkt av henne att inse när vägningen gått för långt och lära sig att gå ner i vikt utan den. att fokusera på att älska sig själv istället för resultaten på vågen, det krävs mer styrka än man tror. jag provade detta en gång tidigare. jag gick på en lågkaloridiet och hade gått ner jättefint. då slutade jag att väga mig, inte för att jag tog beslutet utan för att jag helt enkelt glömde och glömde att väga mig. när jag glömde väga mig på ett tag så kom rädslan och ångesten för att ställa sig på vågen och jag var övertygad om att den skulle visa massor med plus. men precis som med mycket annat så intalade jag mig att det jag inte vet har jag inte ont av, så jag struntade helt enkelt i att väga mig och levde i den värld där jag fortfarande hade gått ner. men vi vet ju alla vad som är risken med ångest och oro? överätning. i min värld så klarar jag inte av att gå ner i vikt, eller ens hålla vikten, utan den där motivationen på vågen. jag mådde inte tillräckligt dåligt när jag var knubbig att se den känslan som en belöning i sig och började därför att tappa kontrollen på vad jag åt. jag var ju ändå smal. kläderna blev tightare, jag blev större, men jag levde ju fortfarande i den världen att sist jag vägde mig vägde jag lite! det var först när min älskade sambo berättade att hans familj reagerat på min viktökning och att även han hade gjort det som det började vakna i mitt huvud att jag kanske hade gått upp. ändå var levde jag i villfarelsen att jag var vacker som jag var och att jag mådde bra. när jag väl ställde mig på vågen insåg jag att jag hade gått upp 10 kilo. först då gick det in. detta var julen 2013. det var då jag upptäckte lchf. detta är anledningen till att jag inte vågar släppa vågen. jag väger mig en gång i veckan ganska exakt. varken mer eller mindre. jag håller koll på min vikt och mår bra av det. syftet med detta inlägg är inte att säga att my har fel eller gör fel genom att inte väga sig. det krävs mod och en enorm styrka ochjag är imponerad. men det är inte för alla. man måste rannsaka sig själv och upptäcka hur just jag reagerar. prova ett par veckor och granska dina tankar och din kost. skriv dagbok, börja med lite längre intervaller mellan vägningen. gör inget förhastat. små steg.
Kommentera inlägget här: