En dag som jag

Dagen har börjat bra. Blev knäckebröd till frukost, trots det innehåll av spannmål. Det känns fortfarande som om jag fuskar och jag inser nu hur omvänt mitt sinne har blivit gällande mat. Det kommer ta tid att vända om det igen. Dock är jag osäker på om jag verkligen vill vända om det. Nog vill jag börja äta kolhydrater men jag vill ändå göra det med måtta. Kolhydraterna plats i mitt liv tog oerhört stor plats innan lchf och förhoppningsvis är det vad jag tar med mig från denna resa, som jag inte ångrar alls. Att inte tillåta dem att ta för stor plats. Kanske har mitt lchf lärt mig vad det är på min tallrik som lättast kan överdoserar och därmed vad det är jag måste akta mig För. Det är inte smöret på den vita smörgåsen, osten på pizzan eller såsen på pastan som har gjort mig överviktig. Tidigare när jag räknade kalorier så handlade mina matvanor om att få ner min kost till så få kalorier som möjligt utan att reflektera över huruvida maten jag åt gjorde mig mätt eller gav mig energi och näringsämnen på ett hälsosamt och långvarigt sätt. Idag önskar jag kombinera filosofin med lchf där man får äta sig mätt av mat som håller mig mätt länge med tanken på att inte förbjuda mig att äta någonting utan endast fördela den energin på ett annorlunda sätt. 

 

Imorse åt jag två knäckebröd med kyckling och keso på tillsammans med bubbelvatten (kaffet dricker jag på jobbet).  Än så länge känner jag mig mätt och belåten. Det känns inte någon skillnad jämfört med när jag brukar äta annat som är lchf. Vikten är fortfarande tickande nedåt trots kolhydrater vilket känns skönt. Min kropp har inte reagerat med en omedelbar viktuppgång som jag var rädd för. Den hålls stenhårt under uppsikt dock för eventuella förändringar. Jag vet ju faktiskt inte hur min kropp kommer att Reagera Och därav ses detta som ett experiment.  

 

Under dagen idag gör jag min sista dag på kontoret i Kristinehamn vilket känns jättetråkigt men också jätteroligt. Dagen kommer att bjuda på min första måltid ute och det kommer att bli buffé.  Buffé är någonting som skrämmer mig eftersom det ställer krav på att du själv avgör hur mycket du vill äta och man omedvetet känner ett behov av att äta så mycket som möjligt för att få "tillvaka pengarna".  jag undrar också hur det kommer att gå att välja vad jag bör/ska/får äta eftersom jag nu helt enkelt behöver omformulera min fördelning. Nåja, jag tror att det kommer gå bra. 

 

I övrigt så var vi och handlade igår. Jag är ännu inte riktigt redo att köpa potatis, pasta och ris.  Det är saker som så länge varit så tabu. Istället köpte jag sötpotatis och rödbetor till att Börja med. I sommar kommer jag säkert att köpa färskpotatis då jag får för mig att det är bättre än vanlig (varför det nu skulle vara det???).  Det är oerhört svårt att ställa om sig, inte för att jag tycker det är tråkigt att äta kolhydrater eller vill fortsätta med lchf men på grund av skuldkänslor.  På samma sätt som det var svårt att lassa på med det feta smöret,  grädden och majonaisen i början av lchf så är det nu så svårt att tänka om gällande kolhydrater. På ena sidan står lchf kretsen och bannar o säger att lchf är det enda rätta för alla. Ät kolhydrater så dör du. På andra sidan står allätare och säger att lite av varje är bra. Jag står med ett ben i varje läger och försöker desperat lista ut vad som är bäst för mig utifrån mina förutsättningar och behov. Inte det enklaste kan jag säga.